Två år

Tankar och åsikter

Vi träffades på ett blinkande schlagerbaren i Göteborg. Fullt med människor överallt lyckades min vän para ihop dig och mig och vi pratade, dansade, hånglade. Innan vi skildes åt bytte vi nummer, det var min kompis enda krav. Och dagen efter fick jag ett sms av dig. Du frågade hur jag mådde, vad jag gjorde och vad jag hette på snapchat. Vi började snapa och du undrade varför jag inte skickade bilder på mig själv. Jag ville inte men när jag slutligen gjorde det sa du att jag var fin. Det var här alltihop började. Det var utifrån detta som en väldigt speciell relation började växa fram. Vi började höras dagligen, hade konstant tre olika konversationer igång på tre olika sociala medier. Vi möttes alltid upp på helgerna ute på dansgolven, hade biodejter och sov över hemma hos varandra. Men gång på gång fick vi påminna varandra och oss själva om att vi bara var vänner. Han hade nyss gått ur ett annat förhållande och jag som hatade att binda mig vid människor älskade lösningen om att vi kunde hänga ändå utan att bli kära. Så så var det. Vi hängde hela vintern, våren och sommaren och vi var bara vänner.

Dagen innan sa du att du var deppig. Jag var hemma hos en kompis då men ringde dig så fort jag åkte därifrån. Jag frågade vad det var och du svarade att du inte visste. Men vi kom överens om att det är så ibland, ibland är man deppig utan att veta varför. Vi pratade som vanligt om allt mellan himmel och jord i flera timmar och slutligen la vi på. En liten stund senare fick jag ett meddelade från dig där du berättade att du visst visste varför du var deppig. Du var ledsen för att du trodde att allt var förstört mellan dig och mig. Att vårat velande fram och tillbaka hade gjort att det aldrig skulle bli vi men att du verkligen gillade mig. Dagen efter skulle jag hem till dig i Borås för första gången och du sa att när vi sågs så behövde vi prata om en sak. Mina tankar började snurra och jag tänkte att "fan, nu vill han inte längre träffa mig". Men ju mer jag tänkte på det så insåg jag att - inte skulle han väl låta mig åka hela vägen till Borås för att göra slut på det vi hade. Oavsett kunde jag bara inte sova den natten. Mina tankar var överallt.

Jag kom fram till Borås och mötte upp honom. Mitt hjärta slog så jävla hårt när jag fick syn på honom. Framför mig stod killen som gång på gång gjorde mig knäsvag. Han som var den snällaste jag någonsin träffat, han med de allra finaste ögonen, bästa kramarna och mjukaste läpparna. Och där och då tänkte jag att jag alltid ville vara med honom. Han var ju min favoritperson. Hand i hand gick vi till hans nya lägenhet på 20 kvm. Han visade mig runt först och sen la vi oss i sängen. Jag började prata om allt och ingenting, jag på riktigt tjötade hål i huvudet på honom. För det är vad jag alltid gör när jag blir nervös. Jag visste inte alls hur jag skulle hantera situationen. Till slut bara bestämde jag mig och ur mig kom - vad var det du ville prata om? Han sa att det var det vi pratade om dagen innan. Han berättade att han gillade mig mer än någon annan, att han älskade att umgås med mig och att han aldrig ville att vi skulle sluta umgås. Självkritiska jag som inte alls kunde ta in dessa ord frågade vad detta skulle betyda varpå han sa att han ville bli ihop med mig. Jag fattade ingenting. Jag slutade andas. Hur kunde någon vara kär i mig? Men jag svarade att jag ville vara ihop med honom med. För det var det enda jag visste, jag ville vara med honom.

Två år senare och han är fortfarande min, han den där långa, brunhåriga killen som jag aldrig trodde att jag skulle få. Jag kan nog fortfarande inte riktigt förstå att det faktiskt är på riktigt. Aldrig trodde jag att jag skulle bli kär. Och jag trodde ännu mindre på att någon skulle bli kär i mig. Men ibland blir det så, ibland klickar man som bara den. Det var precis det vi gjorde den där natten på dansgolvet i schlagerbaren. Nu i efterhand vet vi nämligen att vi blev kära långt innan den femte september. Men det var i alla fall då vi vågade erkänna det för varandra och oss själva. Det var då det blev vi på riktigt.

Tack hjärtat för de två bästa åren. Du är min favoritperson och den jag älskar allra mest. Det finns ingen som förstår mig som du och det finns ingen jag gillar att vara med så mycket som dig. Du är den finaste människan i hela vida världen. Du är den som får mig att le när jag är ledsen, den som jag kan skratta med tills min mage krampar och min största trygghet i precis allt. Tack tack tack för det♥.

Gillar

Kommentarer

Rille
,
Åh jag älskar dig så jävla mycket! Tack själv❤️
Mamma mu
,
Vilken fin historia ni är💖 ni är verkligen ett riktig fint par som är så goa mot varann. Det är så härligt när vi får umgås..var rädda om varann
madeleineholmqvist
madeleineholmqvist,
alltså gud! till och med jag började nästan gråta.. såå himla fint skrivit malou!! bästa paret att tredjehjula någonsin, ni är grymma <3333
nouw.com/madeleineholmqvist
Moster Eva
,
Åhhhhhhh <3