Jag saknar det.

Tankar och åsikter

Jag försöker vara stark. Jag försöker övertala mig hela tiden om att mitt beslut var rätt. Men sanningen är den att jag tvivlar varje idag. För hur är det ens möjligt att lägga det som hela livet tidigare kretsade om åt sidan? Det är inte möjligt. Det kommer aldrig gå att lägga det åt sidan. För hela jag är fylld av denna sport. Jag är och kommer alltid vara en del av den. Fastän att jag själv inte utövar den just nu så finns det ändå inom mig. Det kommer den alltid att göra.

Jag saknar det varje dag. Jag saknar det så fruktansvärt. Att varje dag åka till stallet och göra det jag älskar allra mest. Jag saknar att ta hand om min häst, borsta honom och motionera honom. Jag saknar denhär noggrannheten och att ha full kontroll. Jag saknar att sitta i sadeln varje dag, att vara klädd i ridkläder och dagligen jobba mot sina mål. Jag saknar till och med de allra ruskigaste dagar då det var tjugo minusgrader och man fick kämpa som bara den för att försöka krossa isen i vattenhinkarna. Eller de dagar då hela himlen förvandlades till en kran som aldrig verkade stängas av och jag visste att jag var tvungen att ändå utföra ridpasset. När hagarna var som allra geggigast, när fingrarna blev till is av kyla, när motivationen för dagen inte är särskilt stor. Jag saknar allt. För allt hör till. Det hör till att allting inte alltid är på topp. Att man får bakslag, att vädret är dåligt eller att motivationen är i botten. Men man gör det ändå för man vet att tillslut kommer framgången. Tillslut tar man sig ur svackan, tillslut skiner solen igen. Det är värt att kämpa för gör man det bara tillräckligt så vet man att det är värt det. Det var värt det för min del. Det kommer alltid vara värt det.

Jag är så tacksam för alla de åren i stallet som jag fått. För alla de stalltimmar jag haft. För det har varit så mycket mer än en sport för mig. Det har varit min livsstil. Det är stallet som styrt min vardag. Det har alltid prioriterats högst. Och det har gett mig så otroligt mycket. Inte bara mer kunskaper inom ridningen och mer muskler, utan jag har också utvecklats som person. Tack vare allt ansvar i stallet har jag utvecklat flera egenskaper hos mig som jag aldrig hade kunnat träna upp annars. Jag hade aldrig haft den kämparglöd jag har och jag hade aldrig någonsin varit driven om jag inte haft alla dessa stalltimmar i ryggen. Det är nyttigt att ansvara för ett så stort djur som en häst. Man lär sig så enormt mycket på det. Och jag är så otroligt tacksam över att Deddan fortfarande är min. Vi håller ihop än idag, vi är fortfarande ett team - fast nu på håll. Nu är inte min uppgift längre att se till att han får mat och har det rent i boxen. Istället är det min uppgift att se till att hans medryttare gör det som jag inte längre kan göra. Det gör hon hur bra som helst och jag kunde inte vara lyckligare över att han är där han är idag. Jag blir så glad över att se att dom utvecklas. Det är det finaste jag vet. Det är min lycka idag.

Gillar

Kommentarer

sandraohlen
sandraohlen,
malouh
malouh,
❤️❤️
nouw.com/malouh
Mamma Mu
,
Det var otroligt fint skrivet💖 jag är glad att du hittat din roll i detta och känner dej tillfreds i det. Puss