En gnutta hopp

Tankar och åsikter

I måndags för snart en vecka sedan så hade jag tid hos läkaren igen på vårdcentralen för att ta tag i mina höftproblem igen. Den senaste tiden har det varit så himla dåligt och jag har nått en ny nivå av smärta. Det har varit hemskt. För att kortfattat berätta om mina besvär så har jag en konstant smärta i min högra höft som stundtals vandrar över till den vänstra höften. Vid vissa tillfällen hugger det dessutom till något djävulskt i höften när jag t.ex. ska resa mig från sittande eller liggande position. Det har varit så illa att Richard fått hjälpa mig upp för att jag inte lyckas ta mig upp på egen hand. Fruktansvärt.

Efter samtalet med läkaren så var jag dock besviken. Tidigare har jag blivit lovad en remiss till ortopeden om besvären skulle kvarstå vilket var det jag förväntade mig att få denna gången. Men jag hade en ny läkare som sa att det inte skulle vara till någon hjälp för mig att komma till ortopeden utan istället fick jag samma medicin utskriven till mig samt att hon bokade in mig för en tid hos en ny sjukgymnast. Med tårar i ögonen gick jag därifrån. Känns verkligen som att jag inte kommer någonstans med den här skiten. Har haft problem till och från under snart ett års tid och blir bara kastad runt mellan olika ställen. Börjar bli fruktansvärt tröttsamt.

I fredags träffade jag min nya sjukgymnast som hade fått i uppgift att göra en ordentlig utredning på mig. Så det var vad vi gjorde. Hon böjde, klämde och vred på mina ben och rygg för att lokalisera problemet och tårarna rann av smärta. När undersökningen var klar drog hon fram ett skelett för att visa vad hon hade hittat vid undersökningen och det var så skönt och givande att få se. Att någonting är fel går att konstatera i alla fall men vad är fortfarande oklart och kräver mer utredning. Nästa gång jag har tid hos henne så kommer jag troligtvis att få ett träningsschema med övningar för att börja utsätta höftpartiet för ansträngning och se vad som händer då. Vad som visades under utredningen var nämligen att det är väldigt lättirriterat men för att förstå varför så krävs det ansträngning. Dessutom har medicinen som jag fick utskriven i måndags givet lite effekt denna gången (vilket den inte gjorde första gången) vilket talar för att det kan röra sig om en inflammation. Samtidigt gjorde jag ett blodprov i måndags också som talar emot en inflammation. Så vi får se helt enkelt vart detta slutar.

Just nu känns det trots allt vel fram och tillbaka ganska bra. Eller bra och bra, men jag har börjat känna att jag blir tagen på allvar vilket är en viktig känsla att känna. Gillade min förra sjukgymnast på Onyx så himla mycket men vad som var problemet med att träna där var att vi hela tiden gick och väntade på läkarnas uttalande och beslut vilket gjorde att jag inte kom framåt någon gång. Hos den nya sjukgymnasten känns det därför bra då hon kommer kunna ha en löpande kommunikation med läkaren vilket gör att de båda kommer ligga bakom alla beslut som fattas. Hoppas att det kommer göra att den här processen blir lite mer effektiv! Håll tummarna för mig nu att jag för en gångs skull har lite flyt.

Gillar

Kommentarer

Mamma mu
,
Heja dej!! Kämpa på 💖