I måndags för snart en vecka sedan så hade jag tid hos läkaren igen på vårdcentralen för att ta tag i mina höftproblem igen. Den senaste tiden har det varit så himla dåligt och jag har nått en ny nivå av smärta. Det har varit hemskt. För att kortfattat berätta om mina besvär så har jag en konstant smärta i min högra höft som stundtals vandrar över till den vänstra höften. Vid vissa tillfällen hugger det dessutom till något djävulskt i höften när jag t.ex. ska resa mig från sittande eller liggande position. Det har varit så illa att Richard fått hjälpa mig upp för att jag inte lyckas ta mig upp på egen hand. Fruktansvärt.

Efter samtalet med läkaren så var jag dock besviken. Tidigare har jag blivit lovad en remiss till ortopeden om besvären skulle kvarstå vilket var det jag förväntade mig att få denna gången. Men jag hade en ny läkare som sa att det inte skulle vara till någon hjälp för mig att komma till ortopeden utan istället fick jag samma medicin utskriven till mig samt att hon bokade in mig för en tid hos en ny sjukgymnast. Med tårar i ögonen gick jag därifrån. Känns verkligen som att jag inte kommer någonstans med den här skiten. Har haft problem till och från under snart ett års tid och blir bara kastad runt mellan olika ställen. Börjar bli fruktansvärt tröttsamt.

I fredags träffade jag min nya sjukgymnast som hade fått i uppgift att göra en ordentlig utredning på mig. Så det var vad vi gjorde. Hon böjde, klämde och vred på mina ben och rygg för att lokalisera problemet och tårarna rann av smärta. När undersökningen var klar drog hon fram ett skelett för att visa vad hon hade hittat vid undersökningen och det var så skönt och givande att få se. Att någonting är fel går att konstatera i alla fall men vad är fortfarande oklart och kräver mer utredning. Nästa gång jag har tid hos henne så kommer jag troligtvis att få ett träningsschema med övningar för att börja utsätta höftpartiet för ansträngning och se vad som händer då. Vad som visades under utredningen var nämligen att det är väldigt lättirriterat men för att förstå varför så krävs det ansträngning. Dessutom har medicinen som jag fick utskriven i måndags givet lite effekt denna gången (vilket den inte gjorde första gången) vilket talar för att det kan röra sig om en inflammation. Samtidigt gjorde jag ett blodprov i måndags också som talar emot en inflammation. Så vi får se helt enkelt vart detta slutar.

Just nu känns det trots allt vel fram och tillbaka ganska bra. Eller bra och bra, men jag har börjat känna att jag blir tagen på allvar vilket är en viktig känsla att känna. Gillade min förra sjukgymnast på Onyx så himla mycket men vad som var problemet med att träna där var att vi hela tiden gick och väntade på läkarnas uttalande och beslut vilket gjorde att jag inte kom framåt någon gång. Hos den nya sjukgymnasten känns det därför bra då hon kommer kunna ha en löpande kommunikation med läkaren vilket gör att de båda kommer ligga bakom alla beslut som fattas. Hoppas att det kommer göra att den här processen blir lite mer effektiv! Håll tummarna för mig nu att jag för en gångs skull har lite flyt.

Hejsan!

Ja, som vanligt dröjer det mellan inläggen och jag ångrar mig varje gång det blir så. Sedan jag skrev sist har jag hunnit med en hel tentaperiod, firat jul, det har blivit nytt år och så har jag varit iväg på en skidresa i Sälen. Idag har jag min första lediga dag på väldigt länge då jag inte har någonting alls planerat och ni anar inte hur skönt det är. Att bara kunna gå runt och pyssla lite här hemma, lyssna på poddar och göra sånt som jag så länge skjutit upp. Lär spendera många timmar ihop med Photoshop då det var så länge sedan jag tog mig tid till att göra det. Och senare i eftermiddag ska jag till min kära häst och pyssla om honom också. Ser så mycket fram emot att kunna spendera timmar med att bara stå och borsta honom. Var länge sedan jag kände att jag hade tiden till att göra det! Han ser ut som en riktig liten pälsboll för tillfället med lång man, rufsigt hovskägg och massa vinterpäls, hihi. Tänkte se till att åtgärda det så mycket jag bara kan idag!

Det är skönt för jag känner mig så himla motiverad nu efter ytterligare en trög period i skolan som avslutades förra veckan. Det senaste halvåret har jag hamnat i en riktigt dålig spiral i skolan där allting känts så jobbigt och att det tagit emot att sätta sig med skolböckerna. Har liksom inte haft någon motivation alls och drömmer mig bara bort till när tentorna är över så att jag kan ha ett vanligt liv igen. Detta har i sin tur gått ut över allting annat. Men känner att jag börjar få tillbaka glöden lite nu. Kanske känner jag så nu för att det blev ett nytt år. Inte för att jag vanligtvis brukar känna någon vidare nystart vid årsskiftet och det här med nyårslöften har heller aldrig varit min grej. Men kände nog där i slutet av december att det var dags för en förändring i mitt sätt att tänka för att undvika att saker ska kännas så tunga att ta tag i. Det gick liksom så långt där under en period att jag inte ens orkade åka till stallet. Även om jag alltid uppskattat att vara i stallet när jag väl varit där så är det inte likt mig att fasa inför att åka dit. Överhuvudtaget så är det inte likt mig att vara negativ och omotiverad.

Nu börjar jag äntligen känna mig motiverad och peppad inför saker igen. Jag ser fram emot de nya kurserna trots att en kurs dessutom bedrivs helt på engelska som jag egentligen inte alls känner mig bekväm med. Jag ser fram emot att jobba så att jag har mycket pengar till sommaren. Jag ser fram emot att ha ett fint hem, att fota och att laga mat. Jag känner mig även motiverad till att träna även om det i sig inte är det enklaste i min situation. Men det är någonting jag får berätta mer om en annan gång. Är i vilket fall glad över att jag börjar bli lite mer positiv igen. För satan vad tråkigt allt blir när man inte känner att man har någon ork.

Jag lever!!! Även om man inte kan tro det, haha. Men fy bubblan alltså, den senaste 1,5 månaden så har jag nog helt ärligt känt mig mer död än levande... Denna tentaperioden tog verkligen kol på mig. Men jag hoppas att jag får utdelning för det och slipper omtenta. Även om jag är långt ifrån så övertygad på godkänt som jag hoppats. Det har egentligen inte varit en tuff period i skolan på det sättet att det har varit svårt eller tråkigt, tvärtom har jag känt att jag lärt mig snabbt och att det varit superkul! Däremot har det varit MYCKET. Så mycket att jag varit otroligt stressad och ångestfylld det senaste. Man kan väl säga såhär att bägaren varit väldigt full för mig det senaste och att det enbart har krävts små saker för att det skulle rinna över. Men som sagt, jag överlevde och det är så otroligt skönt att pressen minskat lite nu så att jag får en chans att andas ut en stund.

Även om den ena nya kursen rivstartades redan i måndags och att den andra nya kursen börjar imorgon så känns det så skönt att hålla ett litet lägre tempo igen. Att kunna ta det lugnt i stallet, mysa i soffan framför en serie och att känna att man har tiden till att städa i ordning här hemma är så otroligt skönt. Och som jag alltid säger efter varje period så ska jag verkligen se till att jag ligger ordentligt i fas från början så att tentaperioden inte blir riktigt lika jävlig nästa gång. Även om jag inte känner att jag någonsin lyckats med det målet fullt ut så ska jag göra allt i min makt för att lyckas med det denna gången istället, hihi. Jag tror dock inte det enbart handlar om att jag är kass på att ta tag i saker utan tror att tentastressen i princip är oundviklig när det kommer till mig. Men man kan ju försöka skapa sig själv de bästa förutsättningarna i alla fall så kanske det blir lite enklare.

Nu ska jag och Richard alldeles strax gå på bio. Vi ska se "A star is born" som verkar vara väldigt bra! Ska bli supermysigt. Så ville mest visa ett litet livstecken så hörs vi snart igen <3.