Cactus

För två år sedan tog vi hem en hund hem till mamma vid namn Cactus. Han kom direkt från Spanien där han tidigare levt som gatuhund innan han blev räddad och placerad på shelter. Där bodde han i 11 månader innan han fick flyga till Sverige och hem till oss. Han var klassad som en "special dog" på sheltret vilket hundar som lätt glöms bort gör. Det är de hundar som inte är lika intressanta på ett eller annat sätt. Att de t.ex. är för gamla, inte tillräckligt "fina" eller har något hälsoproblem. Cactus var en Spacial star p.g.a. att han uppskattades vara över 6 år och för hans utseende. Han var korthårig, brun och stor vilket spanjorerna inte gillade. När han kom hem till oss så var han väldigt mager och det var och har alltid varit en stor utmaning att ha honom hemma. Alla hans år på gatan har påverkat honom. Vanligtvis så varnar hundar om de skulle känna sig obekväma eller hotade innan de biter. Det gör inte Cactus på samma sätt vilket sitter i sedan Spanien. Där hade han inte tid till att varna då han helt enkelt behövde skydda sig själv. Men ni ska veta att det är den snällaste hund jag någonsin mött. De han gillar skulle han kunna göra allt för.

Med tanke på att det märks att han vet hur man ska bete sig i ett hus så är vi ganska säkra på att han tidigare har haft en familj som sedan övergett honom. Och han har massvis med beteenden kvar från gatan. Han kan öppna dörrar som ingenting, han dricker som en tok från vattenslangen när man sätter på den, om han sitter fast för länge så börjar han försöka ta sig loss från kopplet och han tigger massvis när vi äter. Allt detta för att lyckas överleva. Om någon band fast honom där så behövde han komma loss fort, när han såg vatten så drack han så mycket han bara kunde eftersom han inte visste när han skulle få vatten nästa gång och om någon satt och åt gällde det att se riktigt söt och hjälplös ut i hopp om att få smaka lite.

Att rädda en hund från ett sådant tidigare liv är en resa i sig och absolut inte en lätt uppgift. Herregud vad bakslag man utsetts för. Ett tag ville han inte släppa in främmande människor i huset, han hatade traktorer/lastbilar och tillät ingen gå utanför tomten. Men med en massa tid och kärlek så löser man det mesta. Min mamma är en riktig eldsjäl som gett Cactus chansen till ett nytt liv. Ett liv där han får känna trygghet och där han fått en andra chans. När ingen annan trott på honom så har mamma alltid gjort det och idag är dom ett otroligt starkt team. Hemma hos mamma får han kärlek, långa promenader, en himla massa lek med sin boll och kanske lite för mycket smakbitar från middagsbordet. Men det är han värd, vår fina hund. Åsikterna flödar kring hundar lika Cactus av den anledning att de inte är 100 % "pålitliga". Eller egentligen handlar det ingenting om pålitlighet utan nästan enbart om ens eget beteende. Vet man inte hur man ska bete sig kring hundar så kan det bli fel med hundar som kräver rätt beteende vilket alla inte begriper. Precis sån är Cactus. Men mamma har kämpat på oavsett.

Inte den bästa bilden men budskapet framgår - såhär mager var han när han kom hem till oss.

Dessa bilder är tagna från i helgen. Fina fina Cactus <3.

Gillar

Kommentarer

Mamma mu
,
Tack älskade du! Min kärlek til djur är djupgående och att få chans att göra detta en riktig guldchans. Inget kan någonsin bli djurets fel utan vi som människor måste ta vårt ansvar och respektera och förtjäna respekt. Cactus är en underbar utmaning och Richards och hans relation ett bevis för att det går...
Kerstin Modéen
,
Åhhh.. Blir så berörd 😍😍❤️❣️ Minns Cactus så väl och att läsa dina kommentarer gör mig så glad 😍❤️
usamatilda
usamatilda,
Åh, visste inte om detta. Hur go ägare och hund!! <3
nouw.com/usamatilda
malouh
malouh,